Critters (1986)

Åtta ilskna hårbollar med sylvassa tänder flyr från ett fängelse i rymden på jakt efter föda. De landar i den lilla sömniga hålan Grovers Bend i Kansas och i rask fart har de omringat familjen Browns avskilda gård och förvandlar de fyra familjemedlemmarnas liv till en levande mardröm. Hack i hälarna är dock stadens enda räddning, två intergalaktiska prisjägare som nu familjens öde ligger i händerna på.

”However, you must stop them before they can feed.”

Critters-filmerna tillhörde mina favoriter när jag som yngling började utforska skräckfilmens fantastiska värld. Särskilt den andra delen i historien såg jag flera gånger som ung men nu var det länge sedan jag såg någon av de fyra filmerna. Hur som helst så var det ett kärt återseende och jag längtar redan tills när jag ska se de resterande delarna i serien.

“We're here for the Crites.”

I dundersuccén Gremlins kölvatten följde en rad liknande filmer. Ett av de mest lyckade exemplen är b-filmsklassikern Critters. Critters är en otroligt underhållande monsterrulle som osar de filmer som fyllde parkeringarna på drive-in biograferna under femtiotalet. Det är en charmig film med ett stort hjärta som är så där härligt flamsig utan att den slår över och blir påfrestande. Precis som Gremlins så är det inte en särskilt våldsam historia utan det är en lagom balans av spänning och skräck med ett gäng riktigt fräcka rymdmonster i huvudrollerna. Familjen Brown och den mindre begåvade halvalkisen Charlie är sympatiska figurer som är lätta att tycka om och det finns inte många döda minuter under filmens gång. Jag är otroligt svag för filmer som utspelar sig på den amerikanska vischan och här fungerar de limiterade omgivningarna riktigt bra. Critters är en perfekt mysrysare som aldrig blir otäck men som är en fartfylld historia som får mig att sukta efter mer när eftertexterna rullat färdigt. En nyinspelning är tydligen planerad till någon gång under nästa år, vilket känns ganska onödigt då originalet än idag håller hög klass. Critters är en monsterfilm för hela familjen som tåls att se flera gånger. Året är 2014 och jag är fortfarande barnsligt förtjust i filmen. Det är ett bra betyg!