onsdag 27 augusti 2014

Sleepaway Camp (1983)




Efter en tragisk båtolycka flyttar Angela in tillsammans med sin kusin och underliga faster. Åtta år efter det att Angelas familj avlidit skickas hon och kusinen Ricky till sommarlägret Camp Arawak för en sommar fylld av lägereldar, sovsäckar, snask och rackartyg men det dröjer inte länge förrän en massa mystiska olyckor plågar sommarlägret. Någon mördar systematiskt besökarna en efter en och denne någon är ingen främling…

”Yo, Angela. How come you’re so fucked up? I mean, like, what’s your problem?”

Jag har omvärderat en rad gamla filmer jag inte har sett sedan tonåren de senaste åren. Sleepaway Camp gillade jag inget nämnvärt när jag såg den första och tills igår enda gången men när Scream Factory släppte lös besten i en snygg collector’s edition blu-ray/dvd combo pack blev jag naturligtvis nyfiken igen. Det finns en scen i filmen som får dig att aldrig glömma Sleepaway Camp och du vet precis vilken jag menar om du har sett den. Utan den så skulle nog inte filmen vara lika uppmärksammad bland skräckfilmsentusiasterna. Camp Arawak är ett sommarläger inte helt olik Camp Crystal Lake men till skillnad från Friday the13th-filmerna så fokuserar Sleepaway Camp på de yngre lägerdeltagarna. Istället för frikostigt exponerande av naken hud så är det trevande romanser bland ynglingarna och lägerledarna får inte lika mycket fokus. Sleepaway Camp är förstås inte en djup eller mångbottnad skräckfilm men den har en mer seriös ton än många av sina kollegor. Ricky är en kille som vi nog alla skulle vilja ha som polare i de tidiga tonåren och hans främsta uppgift under sommarlägret är att vara sin kusin Angelas beskyddare. Ricky (som spelas av Jonathan Tiersten) är ett tvättäkta exempel på en bra barnskådis som skulle ha kunnat bli någonting extra om det funnits kända personer bakom filmproduktionen. Jag kan inte sluta tänka på Corey Haim eller Corey Feldman då Tiersten utstrålar samma energiska och äkta energi som dessa. Felissa Rose är även hon väldigt bra i huvudrollen som den tystlåtna och blyga Angela. Hennes speciella utseende får henne att i ena stunden se sockersöt ut och i nästa otäckt iskall.

”We might as well pack everything and shut down. Nobody’s ever gonna send their kids here again.”

För att vara en slasherfilm så är det inte mycket naket och det mesta står männen för denna gång, däremot är filmen fullproppad med svordomar. Morden serveras med jämna mellanrum men oftast så sker de på ett vis där vi får se hur offren plågas istället för att se vad som egentligen händer med dem förrän efteråt. För en gångs skull så är det faktiskt ingenting som stör och trots att våldsdåden inte är särskilt grafiska så är de snyggt utförda och i fantasin riktigt brutala. Sleepaway Camp innehåller en rad mer eller mindre sympatiska figurer som denna gång inte känns särskilt överdrivna, även fast de klär sig alldeles förskräckligt. Vi får bekanta oss med en rad bra karaktärer, allt från pedofilkocken som får bada i kokande vatten till den godhjärtade muskelbyggaren Ronnie som går runt i alldeles för tajta shorts. Sleepaway Camp är ett jäkligt bra och lite mer genomtänkt bidrag till slasherfilmernas guldårtionde. Det är inte särskilt svårt att klura ut vem mördaren är och i det stora hela så är det en ganska förutsägbar film, fram till den avslutande chocksekvensen. Slutet är makalöst bra och gör hela filmen. Det är utan tvekan ett av de bästa sluten i skräckfilmshistorien och bara det gör filmen till ett måste i filmhyllan. Nu är jag sugen på att se uppföljarna!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar