Godzilla (2014)

Någonting har vaknat till liv långt under jordens yta och när världen vaknar en morgon är den inte längre den samma. Två insektsliknande monster demolerar allt som kommer i deras väg men det väcker även någonting annat till liv, människans enda räddning – Godzilla!

”In 1954, we awakened something...”

Jag är förmodligen sist bland alla sanna monsterfilmsentusiaster att se Godzilla på bio. En resa till Frankrike och sena kvällar på jobbet har satt käppar i hjulet men nu har jag äntligen fått se Godzilla på den vita duken och det var helt klart värt väntan. Filmen kunde inte ha kommit vid en mer passande tid då 2014 är året då Godzilla fyller sextio år. Jag kan inte kalla mig en Godzilla-expert och trots att jag har en handfull av filmerna i min samling så är det inte många av dem som jag tagit mig tid att se, det ska bli ändring på det! Originalet är i alla fall ett mästerverk och i år är det tio år sedan den senaste Godzilla-filmen (Final Wars) kom.

”It is going to send us back to the Stone Age! God help us all...”

Regissören Gareth Edwards som långfilmsdebuterade för fyra år sedan med den fantastiska monsterfilmen Monsters är helt klart rätt man för jobbet. Det är tacksamt att filmen fick en femtonårsgräns och undviker en massa onödiga tramsigheter med att försöka framkalla snyftscenarion hos publiken. En kärlekshistoria finns med i bakgrunden men den får tack och lov inte mycket fokus, det får inga av filmens karaktärer. Här läggs nästan all fokus på monsteraction. Bryan Cranston och Juliette Binoche, vilka jag till en början trodde skulle vara filmens huvudkaraktärer stryker med tidigt in i filmen och sedan är det Cranstons karaktärs son Ford som blir filmens huvudperson (förutom Godzilla då förstås). Godzilla är en mörk och dyster rulle och askan från förstörelsen ligger som en tät dimma efter monstrens frammarsch i de många städerna. Innan självaste Godzilla kommer in i bilden är det två stora insektsliknande monster (kallade MUTOs) som står för underhållningen. De är ondskan personifierad, vilket de gör väldigt tydligt då de livnär sig på vapen av massförstörelse – mycket ondare än så blir det inte! Utseendemässigt är jag väl inte helt nöjd med dem, de kunde ha sett tuffare ut men när Godzilla gör entré är det bortglömt. Denna gigantiska varelse är en fröjd för ögonen och jag förstår inte varför så många verkar ha problem med dess utseende, varje scen han är med i regerar! Under filmens sista halvtimme ville jag resa mig upp i biografen och jubla, det är bland det mäktigaste jag sett på bio någonsin! CGIn ser för en gångs skull strålande ut och Godzilla är minst sagt en mäktig upplevelse. Att se den i 3D är emellertid helt poänglöst och jag ser faktiskt fram mot att se filmen igen utan ett par glasögon som distraherar upplevelsen. Det är såhär en bra Hollywoodrulle ska se ut. Kanske nu så kan vi helt förtränga den vedervärdiga skapelsen som kom för sexton år sedan! Jag längtar redan efter uppföljaren!