Komodo (1999)

En båt lägger till vid den lilla ön Emerald Isle i North Carolina och några snubbar som importerar exotiska djur får några mystiska ägg av besättningen, men då de luktar illa dumpas de vid sidan av vägen. Nitton somrar senare har äggen sedan länge kläckts och Patrick och hans familj och jycken Buster åker i vanlig ordning till ön för att fira sommarlov. Ett ondskefullt oljebolag har dock förgiftat ön och en natt försvinner Patricks föräldrar spårlöst och lämnar honom i ett närmast katatoniskt tillstånd. En psykiatriker försöker få Patrick att bearbeta sorgen genom att åka tillbaka till ön och möta sin stora rädsla men det var ett stort misstag. Ön kryllar av aggressiva muterade komodoödlor.

”You shouldn’t have come here.”

Komodo är en ganska snäll monsterfilm, trots sin femtonårsgräns, och den som väntar sig slafsiga attacker kommer att bli besviken. Det förekommer lite blodiga efterdyningar men i det stora hela är det en ganska tam film beträffande det grafiska våldet. Komodoödlorna är dock imponerande skapelser och även fast jag aldrig har sett en med egna ögon så ser de förbannat verklighetstrogna ut, de är verkligen inga varelser som jag skulle vilja hamna öga mot öga med. Specialeffektskillen Michael Lantieri vet vad han sysslar med då han legat bakom mängder av liknande skapelser och även fast han själv inte står bakom specialeffekterna i Komodo så var han nog ganska så bestämd med hur han ville att ödlorna skulle se ut i slutändan. Komodo är Lantieris första och enda film som regissör och trots att filmen inte sticker ut så är det ändå lite konstigt att han aldrig satte sig bakom kameran igen. Komodo är en underhållande monsterfilm som inte gör allt för mycket väsen av sig med att tro att den är någonting exceptionellt. Den levererar vad den ska och nöjer sig med det. En av killarna i manusduon ligger bakom den två år tidigare ormrysaren Anaconda och dessa båda filmer är ganska snarlika varandra. Historien är dum som fan och dialogen och agerandet är lika idiotisk men det bortser man automatiskt från då det inte är dessa kvalitéer man söker efter i en film som Komodo.

”Drilling poisoned the environment. They got nothing to eat. Well, until you people showed up.”

Komodo håller ett högt tempo och mördarmaskinerna gör entré tidigt in i filmen och dyker sedan upp med jämna mellanrum. Det hinner aldrig bli tråkigt och den större delen av speltiden fördriver karaktärerna på flykt och en efter en trillar de av pinnen innan den obligatoriska och inte alltför originella upplösningen äger rum. Komodo är inte det bästa exemplaret inom genren men det är långt ifrån det sämsta. Det är ett helt okej tidsfördriv som var bättre än väntat och det räcker gott för mig.