The Towering Inferno (1974)

De trehundra viktigaste invånarna i San Francisco gör sig redo för att gå på fest när världens högsta skyskrapa har invigningsgalej. Arkitekten Doug Roberts är i full färd med att ge sig av till nästa projekt när han märker att allt inte står riktigt rätt till. Det har snålats med pengar och säkerheten har fått lida. Jim Duncan och hans svärson Simmons har använts sig av billigt material och elektriciteten är ett skämt. Påfrestningarna blir för stora för byggnaden och en brand bryter tyst och stilla ut på skyskrapans åttioförsta våning, samtidigt som festvåningen samlas med förväntansfulla gäster. Det dröjer inte länge innan de etthundratrettioåtta våningarna förvandlas till ett brinnande inferno…

”Did you leave a cigarette burning?”

Jag har alltid tyckt väldigt mycket om katastroffilmer och som yngling tittade jag på allt jag kunde komma över. The Towering Inferno är förmodligen den mest kända och populära filmen i genren och det finns nog ingen i min ålder som har kunnat missa den. Filmen visades på nyårsafton under åttio- och nittiotalet på ettan eller tvåan och det var en av de få nätter som min far lät mig sitta uppe långt efter tolvslaget för att titta på skyskrapan som brann. Nu är det säkert minst tjugo år sedan jag såg The Towering Inferno senast då fest och arbete fyllt glappen mellan de nya åren och de svenska kanalerna slutade för länge sedan att visa katastroffilmer på nyårsafton. En besynnerlig men oerhört tilltalande tradition som nu har blivit ersatt med meningslöst flamsande mellan svenska folkkära profiler.

”I just don’t think that all of us are gonna make it.”

The Towering Inferno är filmen som gav producenten Irwin Allen smeknamnet “The Master of Disaster”. Efter succén men den två år tidigare katastroffilmen The Poseidon Adventure blev det grönt ljus för hans nästa projekt, The Towering Inferno. Precis som i The Poseidon Adventure stod Allen själv som regissör under actionsekvenserna och lät någon annan stå för resten, i detta fall John Guillermin som kanske är mest känd för nyinspelningen av King Kong och dess uppföljare King Kong Lives. The Towering Inferno kryllar av kända namn och förutom huvudattraktionerna Steve McQueen och Paul Newman dyker även bl.a. Faye Dunaway, William Holden, Fred Astaire och Richard Chamberlaine upp i större biroller. Jag har aldrig haft mycket till övers för Steve McQueen. För mig är han lite samma sak som Russell Crowe, en trist och träig figur som visserligen medverkat i en rad bra filmer men deras skådespelartalanger har aldrig riktigt fallit mig i smaken. Här verkar inte McQueen trivas det minsta och ser mest sur och besvärad ut. Däremot är Newman och Holden som vanligt väldigt bra och Chamberlaine är smått lysande som den egotrippade svärsonen som är en av de största anledningarna bakom branden.

”You know we can’t fight a fire in anything over the 7th floor. But you keep building them as high as you can.”

The Towering Inferno är ett praktexempel på hur en bra katastroffilm ska se ut, sedan beror det på vilket sceneri man själv föredrar. Jag har alltid föredragit naturkatastrofer i alla dess former och min absoluta favoritfilm i genren är The Poseidon Adventure, en film som ofta slogs om speltiden med The Towering Inferno under nyårsafton hemma i Sverige. The Towering Inferno’s största problem är den långa speltiden, två timmar och fyrtio minuter är på tok för länge. Efter en spännande inledning blir mittenpartiet mest en seg transportsträcka till det hastiga men ibland svindlande slutet. De kunde gott ha skyndat på eller tagit bort flera onödiga sekvenserna och förvandlat filmen till ett riktigt rafflande äventyr. Bortser man från detta är The Towering Inferno en maffig och pampig film med dramatisk musik och övertygande specialeffekter och än idag känns den inte särskilt förlegad. Filmen blev en rejäl succé när den kom och folk stormade biograferna för att få se vad det hela handlade om, dessutom håvade filmen in tre oscarsstatyetter. The Towering Inferno är stabil underhållning och stundtals riktigt spektakulär men det finns bättre filmer i genren.