Under slutet av det amerikanska inbördeskriget rapporteras
det om människor som kommer tillbaka efter det att de har stupat. När soldaten
Edward Young kommer hem och finner att hans hustru har fallit offer för den
dödliga smittan, skjuter han henne till döds och begraver henne. Med ett
brustet hjärta beger han sig på jakt efter sin försvunna elvaåriga son Adam.
Edward för dagbok där han illustrerar och dokumenterar sina upplevelser av det
plötsliga utbrottet, som sprider sig likt en löpeld längs landet. Han studerar
de levande döda för att finna svagheter och effektiva tillvägagångssätt för att
en gång för alla lägga dom i jorden. Han finner Adam men det är redan för sent
och som ett sista löfte till sin son beger han sig mot Ellis Falls för att
sprida sonens aska i vattenfallet. Längs vägen träffar han soldaten Isaac som
drivs av samma sorg och hat som han själv. Isaac söker efter sin syster Anna
som blivit tillfångatagen av en galen general som utför mardrömslika experiment
för att finna någon som är immun mot det dödliga viruset. Med förenade krafter,
utan någonting att förlora, ger de sig iväg efter generalen för att stoppa
galenskaperna och för att försöka finna livsgnistan igen, innan den falnar för
gott.
”I begin to illustrate and document what I
witness. In the event I fall victim, this will will be my untold story of hell
on earth.”
Brian Cox’s berättarröst guidar oss genom historien om en
mans resa genom helvetet. Ett dödligt virus slår sakta ut mänskligheten och i
en dagbok från det amerikanska inbördeskrigets slut, vilken har gått i arv
genom generationer, finns bevisen på att det inte är första gången som de levande
döda har vandrat på jorden. Exit Humanity är indelad i kapitel och känns många
gånger som en grafisk serietidning som berättar en ond vuxensaga. Det är kanske
inte så konstigt att man får den känslan då filmen många gånger tar hjälp av
kreativa serieanimationer som beskriver de blodiga sammandrabbningarna mellan
människa och monster, utan att för den delen helt utesluta äckelpäckel. Det
känns som ett väldigt fräscht knep i den idag ganska utvattnade zombiegenren
och det var länge sedan jag såg en film i genren som håller så hög klass.
Manuset, dialogen och skådespelarna är riktigt bra och hela historien bakom
epidemin är fantastisk och jag skulle gärna se fler filmer som för vidare
historierna. Exit Humanity använder
sig av alla de kännetecken som hör genren till men det är utfört med en passion
som var länge sedan jag tog del av. Regissören och manusförfattaren John Geddes
har haft den goda smaken att inte fläska på med en massa zombieaction utan
istället har han målat upp hela historien som ett långsamt och vemodigt, ibland
nästan poetisk drama. Exit Humanity
innehåller intressanta rollfigurer och ett drömlikt soundtrack (inte helt olikt
de Nick Cave och Warren Ellis komponerat), helt befriat från dånande och
illavarslande oljud eller billiga hoppa-till-sekvenser. Dessutom beter sig
zombiesarna så som jag föredrar – långsamt.
”How do you pour light
into a world of darkness?”
Jag hade inte läst eller hört någonting om Exit Humanity innan jag såg den, mer än
att en polare till mig sa att han älskade den och att jag borde se den och det
räckte för att få mig nyfiken. Exit
Humanity var en positiv överraskning och det är den bästa zombiefilmen som
jag har sett sedan The Dead. Om du är sugen på en annorlunda film om de levande
döda så rekommenderar jag dig att lägga beslag på Exit Humanity.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar