I Spit on Your Grave 2 (2013)

Amerikanskan Katie drömmer om att bli modell. I väntan på sitt stora genombrott jobbar hon som servitris i New York. Hon har ont om stålar och har inte råd att betala de dyra fotograferna för att fräscha upp sin portfolio. Katie hittar fotografen Ivan som gör arbetet pro bono men hon lär sig snart att ingenting är gratis. När Katie vägrar att slänga kläderna blir besöket förgäves och hon beger sig hemåt. Ivans broder Georgy som blivit förtjust i brunetten bryter sig in i hennes lägenhet och våldtar henne efter att han mördat Katies oroliga granne, men det slutar inte där. Georgys båda bröder kommer dit för att städa upp efter katastrofen och stoppar Katie full av ketamin och när hon vaknar upp, naken och fastkedjad i en mörk källare, fortsätter övergreppen. När Katie till slut lyckas fly inser hon att hon är i ett främmande land och mardrömmen är långt ifrån över.

”It’s just a dream, you see. One bad fucking dream.”

Originalet I Spit on Your Grave från nittonhundrasjuttioåtta var en exploitationklassiker som tog den smutsiga undergenren rape/revenge till en helt ny nivå. Den levererade en lång och utdragen våldtäktsekvens som man inte glömmer i första taget, följt av en hämnd som idag är smått legendarisk. Nyinspelningen som kom tjugotvå år senare uppgraderade historien till en ännu mer sadistisk variant, där man behöll grundhistorien men skruvade upp det grafiska våldet rejält. Jag gillar dem båda och nu är det alltså dags för ytterligare en del i historien. I Spit on Your Grave 2 har ingenting att göra med varken originalet eller nyinspelningen utan nu är det en ny kvinna som står i centrum – nya fysiska och psykiska övergrepp som ska återgäldas med en gruvlig hämnd.

”You think this hurts? Just wait. Just wait.”

Jag gillar uppföljare till våldsfilmer, även fast de oftast inte lyckas chockera lika mycket en andra gång. I Spit on Your Grave 2 är en ganska otippad uppföljare och jag hade inte en aning om att någon ens var på gång förrän för någon månad sedan när rykten och en trailer började cirkulera på internet. Jag hade inga som helst förväntningar (även fast regissören är den samma) när jag satte mig ner för att ta del av filmen och tur var väl det för resultatet är väl inte direkt lysande. Med en titel som I Spit on Your Grave 2 vet vi precis vad vi har att förvänta oss och det är inget man tittar på om man inte vet vad det handlar om. Filmens första del fungerar lite som en variant på Hostel där förövarna denna gång är mer intresserade av att förgripa sig på sitt offer istället för att tortera dem till döds. Hela den första halvan består (efter en kort introduktion av karaktärerna) av övergrepp och visst är de otäcka sådana men jag får ändå inte den där klumpen i magen som de båda föregångarna gav mig när jag ser och hör hemskheterna. När sedan den obligatoriska hämnden äger rum känns det oväntat oinspirerat och trist och med undantag för en scen (ni vet vilken när ni ser den) är det riktigt tamt utfört. Visst fan är det våldsamt men med dagens standard och när taket redan är satt så pass högt med filmer som Hostel och A Serbian Film känns inte I Spit on Your Grave 2 särskilt chockerande. Dessutom känns filmen på tok för lång mellan varven och ibland blir det riktigt tråkigt. Jemma Dallender, som spelar Katie, är emellertid väldigt bra i sin otroligt utlämnande roll och det ska bli intressant att se vad hon hittar på härnäst. Den sjuka familjen som är hjärnan bakom hela konkarongen är också bra i sina roller men hela polis- och prästgrejen känns totalt onödig. I Spit on Your Grave 2 är inte en dålig film, bara en meningslös uppföljare. Om man är ute efter en sadistisk våldsfilm så finns det fan så mycket bättre alternativ där ute.