The Giant Spider Invasion (1975)

En meteorit landar i en liten håla i Wisconsin. Elektronik och fordon slutar att fungera och invånarna börjar oroa sig. NASA är steget före och skickar dit två forskare för att undersöka saken närmare med lite hjälp från stadens pantade sheriff. Bondläppen Kester och hans alkoholiserade fru Ev hittar deras boskap massakrerade och runda stenliknande objekt utspridda lite varstans. När de kommer hem för att studera fynden lite närmare med hjälp av en hammare och lite jävlarinamma inser de till sin förskräckelse att ludna spindlar kryper ut ur de ihåliga stenarna. Snart finns krypen och dess klibbiga nät överallt och det är mer än döda kreatur som dyker upp i den lilla staden. De till en början små krypen växer sig allt större och större och de verkar härstamma från en annan värld…

”What the goddamn hell was that?!”

Stephen King skriver i sin bok Danse Macabre att ”så snart man sett tillräckligt många skräckfilmer börjar man få smak för de riktigt skitdåliga” och det är ett faktum som stämmer alldeles perfekt in på The Giant Spider Invasion. Bara för att någonting är dåligt behöver det inte betyda att det är otittbart, det kan vara förbannat underhållande och det är just så jag känner efter att jag äntligen har fått ta del av The Giant Spider Invasion.

” You ever see the movie Jaws? It makes that shark look like a goldfish!”

The Giant Spider Invasion är en helskön rulle som innehåller allt en riktigt dålig film ska innehålla. Ostig dialog, tramsiga situationer och halvtaskiga skådespelare som får sällskap av gigantiska håriga monster från yttre rymden. Regissören Bill Rebane som kallar sin film för The Giant Spider Disaster berättar i filmens extramaterial om alla problem som följde filmens produktion. Den totala budgeten var på trehundratusen dollar och tiotusen av dem gick till specialeffekterna. Fem producenter (inklusive han själv) var inblandade och en obarmhärtig hetta och konstant ändrande i manuset gjorde filmen i slutändan helt ologisk och långt från den vision regissören till en början hade haft. Visst är det hela ett spektakel utan dess like men jag måste ändå säga att det var långt mycket bättre än jag hade förväntat mig. Till en början använder sig filmen av spindlar av alla dess sorter i normala storlekar men efter halva speltiden har de vuxit till sig rejält och man måste vara en idiot för att kunna ta dessa håriga skapelser på allvar. När de inte är i helbild fungerar de ganska bra men många gånger ser de ut som någonting som en mellanstadieelev fixat ihop under sina många slöjdtimmar. Trots detta är de uppfinningsrika lösningarna som filmskaparna använts sig av kanske inte de mest övertygande men de är minst sagt kreativa. Under slutsekvensen (som såklart utspelar sig under stadens årliga karneval) har Volkswagenbilar blivit utsmyckade för att se ut som den stora spindeln och dess strålkastare får agera ögon. Är inte det kreativitet så vet jag inte vad som är!

The Giant Spider Invasion osar liknande skapelser från femtiotalet och den inledande blippande elektroniska musiken låter som någonting från en John Carpenter-film. Tyvärr ändrar musiken karaktär efter de första minuterna och känns mer som biblioteksmusik men då och då lyckas de klämma in en och annan skön bit som mycket väl redan kan finnas i någon monsterfilm från tjugo år tidigare. Är man inte en älskare av denna typ av film så förstår man nog redan när man tittar på filmomslaget och läser dess titel att detta kan hoppas över men för alla oss andra är det ett måste. The Giant Spider Invasion är en underbar film som är svår att inte bli förälskad i trots de många bristerna. Svarta hål, meteoriter och ludna spindlar från rymden är någonting man inte ser varje dag, i alla fall inte med billyktor till ögon!