Beneath (2013)

Sex ungdomar åker till den mytomspunna sjön Black Lake för att festa och fira att högstadiet är ett avslutat kapitel. Vad vännerna inte vet (förutom Johnny som lurat dit dom) är att det gömmer sig ett monster i sjön, ett monster som vaknar till liv när högljudda ungdomar ringer i middagsklockan. Fast ute på sjön i en roddbåt utan åror och som dessutom håller på att sjunka får de slåss för sina liv – både mot varandra och mot en jättelik monsterfisk.

”I don’t think the lake is finished with you yet.”

Jag hade sjukt höga förväntningar på Beneath efter att jag sett den fantastiska trailern och gluttat på den snygga postern. Dumma ungdomar som blir jagade av ett stort gummimonster i en sjö låter ju för bra för att vara sant såhär 2013. Sen såg jag alla negativa kommentarer på imdb och började istället förvänta mig det värsta. Beneath hamnar någonstans mittemellan mina förväntningar och de kassa recensionerna.

”You will never leave this place.”

Beneath kunde lätt ha varit den bästa monsterfilmen sedan Splinter men istället havererar den halvvägs in och jag vet faktiskt inte riktigt vad som hände. Sakta i backarna, vi börjar med det positiva. Beneath bygger upp en riktigt skön stämning under filmens första halva och de okända skådespelarna (han som passande nog spelar Johnny ser ut som en ung Johnny Depp) sköter sig helt okej. Nu till det absolut viktigaste, Beneath innehåller ett grymt gummimonster som ser ut ungefär som en skitstor abborre. Dessutom slipper vi en massa tråkiga cgi-effekter. Okej, vi fortsätter med de negativa aspekterna av filmen vilka tyvärr är en hel del. Jag förstår inte vad som hände med skådespelarna under filmens gång för från att vara helt okej blir de istället irriterande c-skådisar som förmodligen sabbade sin framtid helt och hållet inom yrket efter Beneath. Idiotiska situationer och diskussioner får ta upp allt mer tid istället för att fokusera på det som egentligen spelar någon roll – gummimonstret i sjön! Med undantag för den första attackscenen finns det inte ett enda uppfinningsrikt tillvägagångssätt och det verkar till och med som om jättefisken tycker att ungdomarna är skittrista. Beneath innehåller inget gore och det lilla blod vi får se är inte mycket att hurra för, dessutom innehåller filmen ett av de mest idiotiska dödsfall jag någonsin har sett. Regissören skulle ha nöjt sig med att göra en kortfilm av Beneath, då skulle det förmodligen ha fungerat alldeles utmärkt. Som långfilm håller Beneath dock inte och det känns som om alla förutsättningarna bara har slängts i sjön och att regissören försökt sig på en studie i mänskligt beteende. Det är just precis det som Beneath fokuserar mest på – hur människor fungerar i trängda situationer och att vänskap i slutändan (i alla fall om en stor mördarfisk lurar i djupet) inte betyder ett skit.  Skulle det inte vara för gummimonstret skulle jag avfärda Beneath som ett bottennapp men jag kan inte annat än att hoppas på en uppföljare med lite mer driv i. Det måste ju finnas fler familjemedlemmar som gömmer sig nere i sjöns mörker…