Amerikanaren som fått smeknamnet Gringo är på besök hos en
polare i Chile. De festar, går på vinprovning, åker lift, festar lite till och
träffar två systrar och deras ryska väninna på en nattklubb när en jordbävning
bryter ut. Som om inte det vore illa nog utfärdas en tsunamivarning och det
råder kaos i staden. Det värsta är dock sparat till sist. Fängelset kollapsar
och snart kryllar gatorna med rånare, mördare och våldtäktsmän.
Jag är otroligt förtjust i Eli Roths filmer ända sedan jag
såg Hostel för första gången. Jag
älskar Cabin Fever och de två första Hostel-filmerna och jag ser spänt fram
mot vad hans nya rulle The Green Inferno
(som har premiär någon gång under året) har att erbjuda. I Aftershock spelar
han en relativt stor roll, står delvis för filmens historia och är dessutom
producent. Här visar Roth att han faktiskt har vissa skådespelartalanger. Han
levererar inget personporträtt som kommer att belönas med en oscar men med det
lilla han har att arbeta med fungerar han alldeles utmärkt. Dessutom
visar han ytterligare en gång att han är grym på att hitta på bra filmidéer i
sann exploitationanda.
Aftershock startar
segt med en massa ointressant och oinspirerat dravel. Sedan blir det plötsligt
fart i karusellen och efter lite mer än en halvtimme in i filmen brakar
helvetet lös. Aftershock blandar runt
hejvilt i filmmixern och vad som börjar som en tråkig
kåta-killar-letar-efter-heta-brudar-att-ligga-med förvandlas sedan till en
katastroffilm med en rejäl dos av våldsamma effekter, kryddat med svart humor
för att avslutningsvis åter ta en helt ny inriktning. Den sista vändningen som förvandlar
Aftershock till en terrorrulle är den
del jag gillar mest. Aftershock blir
våldsam, sadistisk och skoningslös och filmen innehåller inga givna hjältar, de
man tror har huvudrollen trillar av pinnen och runtomkring dör folk som flugor.
Jag älskar slutet och det var ett bra tag sedan jag såg en film med en sådan
känsla av hjälplöshet och där allt verkligen går käpprätt åt helvete. Aftershock är långt ifrån en perfekt
film men om man bortser från den sega starten levererar den tillräckligt med
våldsamheter för att göra en sådan som mig belåten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar