A Horrible Way to Die (2010)

Sarah försöker börja om på ny kula, i en ny stad. Hon försöker glömma sitt fruktansvärda förflutna och lägga sina alkoholbekymmer bakom sig. Under ett AA-möte träffar hon Kevin och en trevande romans blommar upp. Lyckan blir emellertid inte långvarig när Sarahs före detta pojkvän, seriemördaren Garrick, flyr under en fångtransport och lämnar ett blodigt spår efter sig. Ett spår som leder till Sarah.

”How can you run when you can’t even walk?”

Jag har hört och läst om A Horrible Way to Die flera gånger de senaste åren och även fast filmen fått blandad kritik har jag varit nyfiken på vad det var för någonting. När jag smällde alldeles för mycket pengar på film under årets Sci Fi Mässa tyckte killarna på SubDvd att jag var värd några gratisfilmer och en av de jag valde var A Horrible Way to Die. När jag såg V/H/S blev jag ännu en gång påmind om filmen då regissören och manusförfattaren till A Horrible Way to Die låg bakom ett av segmenten i den hypade found footage-antologin.

A Horrible Way to Die använder sig förmodligen inte av ett enda kamerastativ under hela speltiden. Det skakar nått så in i helvete nästan konstant och när det inte gör det så är bilden ur fokus. Om man som jag har spenderat det senaste dygnet med huvudet i toaletten blir det till sist nästan olidligt. Man skulle kunna tro att det är en found footage rulle men så är ju inte fallet utan saken är den att bakom allt skakigt kameraarbete döljer sig en riktig bra historia. Stundtals känns A Horrible Way to Die som en slasherfilm men efter ett tag förstår vi att det är mycket mer än så. Det är en känsloladdad dramathriller (med några brutala våldsscener) som hoppar fram och tillbaka i historien och där mycket av filmens fokus går åt till att skildra hur en människa sakta reser sig upp efter ett självupplevt helvete. Även fast filmen använder sig av det söndertjatade samhällsfördärvet vid namn alkoholism blir det aldrig kliché eller tramsigt. Allt känns på det stora hela väldigt trovärdigt och det är mycket tack vare filmens skådespelare. Amy Seimetz är otroligt bra i rollen som den utsatta Sarah och likaså AJ Bowen och Joe Swanberg som spelar Garrick och Kevin. Den sistnämnde är tydligen någon form av fenomen när det kommer till indiefilmens undergenre mumblecore, en lågbudgetfilmform som fokuserar på naturlig dialog. Jag är inte särskilt insatt i ämnet men efter att jag har läst lite om det känns det som någonting jag borde ge i varje fall en chans.

A Horrible Way to Die är en långsam film där allt är grått och trist och den lilla gnista av glädje som finns släcks lika snabbt som den har tänts. Jag är kluven till filmen då bilden hoppar runt hejvilt hela tiden och det är svårt att koncentrera sig men orkar man att se förbi det blir man serverad en väldigt bra och stundtals spännande historia. En schysst vändning kommer mot slutet och även fast jag anade den tidigt in i filmen blir den effektiv när den gör entré. A Horrible Way to Die är ingen skapelse för mainstreampubliken men för alla oss som vill ha någonting lite annorlunda är den ett givet val.