Jennifer jobbar som läkare i den lilla staden Snowfield i
Colorado. Hon åker till Los Angeles och hämtar sin lillasyster för att ge henne
en välbehövd semester från storstadslivets stoj och stim. När de återvänder
till Snowfield ligger staden öde, invånarna verkar ha gått upp i rök. Snart
hittar de dock människors livlösa kroppar som alla är tömda på blod. Systrarna
börjar höra fruktansvärda ljud och förstår snart att vad som inträffat inte kan
ha orsakats av någonting mänskligt. En uråldrig ondska har vaknat till liv…
”Well it’s the devil don’t you think, come up
from hell tonight? I think he wants to dance with us.”
Jag har inte läst någonting av Dean R. Koontz. Däremot har
jag sett filmatiseringarna av Watchers,
Hideaway och Phantoms, den sistnämnda flera gånger. Phantoms är oftast en mycket
bra och stämningsfull film som direkt griper tag i åskådaren. Tyvärr är inte
sista halvtimmen lika bra som de två första men det är en förbannat bra
historia och en ibland riktigt ruggig sådan. Det kryllar av kända ansikten och
de flesta gör bra ifrån sig, till och med Ben Affleck (trots hans träiga
agerande och barnsliga utseende) som här spelar sheriffen Bryce Hammond.
Affleck har aldrig varit någon favorit hos mig och det är inte förens de
senaste åren med filmer som The Company
Men och The Town (vilken han även
regisserade) som han faktiskt visar skådespelartalang. Nog om Affleck, Peter
O’Toole är som vanligt mycket bra men det är Liev Schreiber som lyser mest som
den utflippade polisen Stu. Regissören Joe Chappelle, som regisserade den
underskattade Halloween: The Curse of
Michael Myers, gör ett bra jobb med att hålla publiken på helspänn. Precis
som i Dario Argentos Suspiria är
filmens dialog väldigt låg medan de händelserika partierna är öronbedövande.
Det är en effektiv teknik som får mig att hoppa till mer än en gång, trots att
jag sett filmen flera gånger tidigare. Det är emellertid inte särskilt
effektivt om man har en sambo i andra rummet som ska upp och jobba tidigt nästa
morgon. Det finns en rad riktigt bra filmsekvenser och monstereffekterna faller
mig i smaken. Phantoms är en spännande
och grymt förbisedd film, det förvånar mig att den inte nämns oftare i filmsammanhang.
Det är lätt att förstå varför Koontz blivit jämförd med Stephen King då deras
historieberättande är snarlika. Koontz inspiration från H.P. Lovecraft märks
också tydligt men han har ändå lyckats skapa någonting eget. Filmen innehåller
inga fördjupade personporträtt men i en film som Phantoms behövs de inte. Phantoms
är mycket bra och levererar ofta kalla kårar men tyvärr tappar filmen lite fart
och fokus i slutet. Dock är den första (halv)timmen rakt igenom lysande och en
anledning i sig att se filmen. Om boken är (som i de flesta fall) bättre än
filmen längtar jag redan nu på att få krypa ner i sängen, tända bordslampan och
åka iväg till den lilla staden Snowfield.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar