I Vädurens Skugga (2003)

En mördare går lös i Gällivare och polisen med kommissarie Gren i spetsen står handfallna. En efter en blir personer i en stödgrupp för människor som fått organ donerade, mördade av någon iförd svarta handskar. De donerade organen avlägsnas och ersätts med en amulett föreställande stjärntecknet väduren. Det finns snart inte fler personer kvar i stödgruppen och polisen söker desperat efter ledtrådar.

En svensk giallo med en så bra titel som I Vädurens Skugga klingar ju fint men detta är allt annat än bra. Daniel Lehmussaari visar inga som helst tecken på regissörstalanger och han är inte den enda i produktionen som inte verkar veta vad han håller på med. Skådespelarna uppvisar noll fallenhet med undantag för Jan Lundmark som spelar Erik, som faktiskt verkar vara en sympatisk filur. Musiken känns som om den kommer från en dålig dokumentärfilm om någonting ointressant. Dialogen var nästintill ohörbar och jag var tvungen att ta hjälp av de engelska undertexterna för att hänga med i svamlandet. Det enda som egentligen fungerar nått sånär är specialeffekterna som, med tanke på den obefintliga budgeten, faktiskt är ganska imponerande. Historien i sig är inte heller fy skam och med riktiga skådespelare och en befintlig budget skulle den säkert ha fungerat. Filmen som klockar in på 45 minuter känns i och för sig aldrig tråkig men är alltför irriterande för att hålla mitt intresse uppe. Det är kul när folk som verkligen brinner för sitt filmintresse försöker sig på att skapa någonting eget men då måste någon form av talang finnas. På sin höjd kan I Vädurens Skugga ses som ett experiment eller träningsprojekt för framtida filmplaner men att det släpps på dvd är ett skämt. Jag köpte min limiterade utgåva (2000 ex känns lite väl mycket för någonting av denna kvalitet) för en tjuga på årets sci fi mässa och nu i efterhand tycker jag att det är för mycket pengar att ge. Daniel Lehmussari kan mycket väl komma att skapa någonting bra i framtiden om pengar och skådespelartalang kommer hans väg. Efter att ha sett trailern till dvdns andra film The Grief finns tecken som indikerar på det om man återigen bortser från skådespelarna men det är ändå ingen regissör jag är intresserad av att följa i framtiden. Sanningen är ju faktiskt den att de flesta passar bättre i filmsoffan än i regissörsstolen, hur svårt det än kan vara att acceptera.