Darah (2009)

Adjie och Astrid ska snart bli föräldrar och flytta till Australien. I ett sista försök till att reparera sitt trasiga syskonförhållande åker Adjie tillsammans med Astrid och deras vänner till krogen där hans syster Ladya arbetar. Vännerna lämnar stället och beger sig mot Jakarta för att spendera ett sista dygn tillsammans innan det är dags att flyga söderut. Ett förvirrat fruntimmer vid namn Maya står på parkeringsplatsen och säger att hon blivit rånad och vännerna bestämmer sig för att skjutsa henne hem. De anländer till ett stort hus, långt ute i skogen och Maya övertalar dem att följa med in för att hälsa på hennes mor Dara. De gör så och modern övertalar dem att stanna på middag som ett tecken på hennes tacksamhet för att de kört hennes dotter hem. Snart tar en mardröm vid och under middagen blir de drogade och när de vaknar upp fastbundna inser de att de är fångar hos en familj knäppgökar med smak för människokött.

Darah eller Macabre som är den internationella titeln är en indonesisk film som bygger på den två år tidigare kortfilmen Dara. Efter att den fått positiv kritik lite varstans bestämde sig Kimo Stamboel och Timo Tjahjanto, även kallade The Mo Brothers, att göra en fullängdsversion av kortfilmen. Tur är väl det för detta är så in i helvetes bra! Darah riktigt osar 1970-tals film och jag skulle aldrig ha gissat på att den i själva verket är skapad under 2000-talet. Den känns hela tiden behagligt retro och allt är förbannat snyggt. Filmen bär likheter med allt från filmer som The Texas Chain Saw Massacre till de franska nutida klassikerna À l'intérieur och Frontière(s). Efter ett klassiskt upplägg lyckas Darah med att leverera någonting eget av numera uttjatade klichéer med en intressant historia, skön atmosfär och klockrena karaktärer. Shareefa Daanish är fullkomligt lysande som den iskalla modern Dara och Imelda Therinne är perfekt som den vackra men dödliga Maya. Filmen är oväntat brutal och det sparas definitivt inte på krutet när det kommer till blodiga och våldsamma avrättningar. Den rofyllda musiken är en perfekt motpol till den annars makabra och kaotiska stämningen och den nattsvarta humorn ligger mer i bakgrunden än i själva agerandet vilket känns otroligt befriande. Så många gånger har lovande filmer totalt körts i botten genom att lägga in onödig humor eller kitschiga oneliners men Darah vågar vara hård och brutal utan att göra det skojfriskt. Ni förstår säkert att detta är hur bra som helst och jag ser spänt fram mot vad regissörsduon ska hitta på härnäst. Darah är det bästa jag sett på väldigt länge och numera en ny favorit hos mig. Köp, låna eller stjäl Darah nu!