Dallas: Season 2 (1979)

Det är dags för nya intriger på Southfork i den andra säsongen av Dallas. Sist vi såg dem fick Pamela missfall när J.R i fyllan och villan puttade ner henne från en lada. Nu börjar Jock och Ellie sakta men säkert att acceptera henne som en del i familjen men Pamela har fortfarande svårt att vilja bo kvar på ranchen. Lugnet består inte särskilt länge då deras äldsta son J.R gör allt i sin makt för att sätta käppar i hjulet. Sue Ellen har efter sin affär med ärkefienden Cliff Barnes (som sålt sin själ till djävulen och accepterat erbjudandet att bli markförvaltningschef efter att J.R manipulerat bevis i en mordhistoria) blivit gravid och när J.R får reda på detta blir han rosenrasande men då han alltid önskat sig en son låter han det förbli en hemlighet. Barnlyckan blir inte långvarig och när Sue Ellen blir bortstött både från sin make och Cliff dränker hon sina sorger i alkohol. Lucy tar till droger efter en trasig familjesituation och ett inställt bröllop och Bobby är mer godhjärtad än någonsin. J.R drar sig inte för någonting, inte ens för att förfalska sin faders testamente men när familjens forna sekreterare Julie dyker upp igen ställs allt på sin spets. Allt detta och mycket mer får vi ta del av i den andra säsongen av Dallas.

”Don’t flatter yourself, sugar. You’re just another Ewing possession. Like an oil lease, easily disposable.”

Efter en miniserie på fem avsnitt tog Dallas amerikanarna, och resten av världen med för den delen, med storm. Beslutet togs att fortsätta serien och inte mindre än 13 säsonger följde samt en fortsättning på familjens intriger 20 år senare. Oavsett vad man tycker om Dallas är det tv-historia. Vad som började som en serie med fristående avsnitt har nu börjat vävas ihop till en fortlöpande historia och det är först nu som serien börjar bli intressant. Det märks att skådespelarna är bekväma i sina roller och särskilt Larry Hagman som J.R och Linda Gray som Sue Ellen är en fröjd att se. Soundtracket påminner ofta om något som mycket väl kunde ha kommit från en gammal blaxploitation-film och fortfarande finns här avsnitt som andas exploitation som när Lucy rymmer hemifrån eller när Bobby blir kidnappad. Det känns lite som en frisk bris när tramsiga avsnitt ibland bryter av de vanliga intrigerna och jag hoppas att de kommer att fortsätta att dyka upp lite varstans under seriens gång. Vi får bekanta oss med nya karaktärer under den andra säsongen. Ellies bror Garrison dyker upp med ett tråkigt besked och Lucys mamma och pappa försöker att ge förhållandet en andra chans. Sue Ellens mamma och syster lägger sina näsor i blöt och den sparkade sekreteraren Julie dyker upp igen och skjuter Amors pilar i både Jock och J.R. Dallas är i grund och botten en ganska snäll serie med elaka karaktärer men det är svårt att inte tycka om dem alla. Naiva Bobby och hans rådjursögonprydda fru Pamela, stenansiktet J.R, alkisen Sue Ellen, lynniga Lucy, trevliga Ray, ärkerivalen Cliff, omtänksamma Ellie och hårda med rättvisa Jock. Alla fyller de sin funktion och gör Dallas till den kanske bästa tv-såpan genom tiderna. Även fast Dallas är sprängfylld med moralkakor är det en väldigt behaglig serie att spendera eftermiddagarna med och den tredje säsongen står redan och väntar i min filmhylla.

HÄR recenserar jag den första säsongen av Dallas.