Urban Legend (1998)

Pendleton universitetet i New England plågas av dödsfall bland sina elever. En mördare iscensätter populära vandringssägner och polisen är inte mycket till hjälp. Studenten Natalie (som är självsäker och vacker enligt filmomslaget) börjar oroa sig då alla som faller offer för den hänsynslösa mördaren har någon form av koppling till henne själv. Hon inser snart att hon själv står på tur men då ingen tror henne, förutom en skribent till skoltidningen, tvingas hon till att kämpa för sitt liv.

”Aren’t you glad you didn’t turn on the light”

Jag har vaga minnen från när jag såg Urban Legend på bio när den kom. Jag tyckte att den var okej, varken mer eller mindre. Efter det att jag nyligen återbesökte I Know What You Did Last Summer trilogin (de recenserar jag här 1 2 3 ) tyckte jag det kunde vara kul att göra samma sak med Urban Legend. Det skulle jag aldrig ha gjort för detta är ren dynga och filmen gör sig bättre som ett mediokert minne från tonåren. Jag har alltid varit smått fascinerad av vandringssägner och här tas flertalet av dem upp, tyvärr på otillfredsställande sätt.  Efter det att Scream blåste liv i den nästintill döda slasherfilmsgenren följde en rad av mer eller mindre kassa filmer på liknande tema. Urban Legend tillhör de mindre lyckade och det är helt ofattbart att filmen lyckades generera två uppföljare. Det är en typisk nybörjarskräckis som inte tillför någonting nytt till genren. Morden är tråkiga och mördaren som går runt med en huvjacka är inte det minsta skrämmande och inte mycket att hänga i mördarkostymergarderoben. Jag hatar verkligen Joshua Jackson och har gjort det sedan jag såg honom i serien Dawson’s Creek för första gången. Han är totalt okarismatisk och helt utan skådespelartalang. I Urban Legend är han dessutom fulare än någonsin i sitt nyblonderade hår. Gudskelov dröjer det inte särskilt länge innan han berövas livet. Filmen är fylld av trista stereotypa karaktärer där gothtjejen Tosh (tillsammans med Jackson då förstås) är värst. Inte ens Jared Leto, som trots sina 27 år ser yngre ut än de flesta ”ungdomarna” i filmen, är särskilt bra. Bra biroller som Brad Dourif som en läskig bensinstationsägare och Robert Englund som professor försöker att rädda filmen men deras korta närvaro hjälper inte långt. Det sena 1990-talets Hollywood var verkligen inte frikostigt när det kom till naket och blod och inte heller här. Urban Legend är totalt meningslös och jag satt mest och var uttråkad hela filmen igenom. Det är totalt skrämselbefriat och inte det minsta spännande. De uppenbara vilseledningarna om vem som kan kunna ligga bakom morden är mest irriterande och fjantiga och slutklämmen är helt åt helvete. Jag förstår inte varför jag envisas med att se om filmerna från denna era då de nästan uteslutande är riktigt ruttna, då som nu. Tyckte du att I Know What You Did Last Summer-filmerna var mediokra vänta då tills du ser Urban Legend. Den är ren skit!