fredag 23 mars 2012

Tales from the Crypt: Season 3 (1991)



Greetings boils and ghouls, vi är framme vid den tredje säsongen av Tales from the Crypt. Nu är det debut för den klassiska inledningssekvensen där kameran åker ner till källaren och Crypt Keeper poppar upp från en likkista. Vi får ta del av 14 nya bidrag och precis som tidigare finns här många kända ansikten. Denna gång bland andra David Hemmings, Kyle McLachlan, Mariel Hemingway, Michael J. Fox (regidebut i den mediokra The Trap), Beau Bridges, Whoopi Goldberg, John Rhys-Davies, Malcolm McDowell, Michael Berryman, Tim Roth, Kirk Douglas, Dan Aykroyd och Lance Henriksen som gör ett återbesök i säsongens sista avsnitt.
Här följer de bidrag jag tyckte bäst om:

Edward är en misslyckad manusförfattare som är besatt av b-skådisen Miranda Singer. Han får en gåva av sin skumma hyresvärd som gör att hans högsta önskan blir till verklighet. Det dröjer emellertid inte länge innan det utvecklas till hans värsta mardröm.
Mariel Hemingway kastar kläderna och David Hemmings är festlig som den kedjerökande hyresvärden. Loved to Death är ett förvånansvärt kul bidrag med ett bra slut.

Seriemördaren Diggs flyr från fängelset samma dag som han ska avrättas. Han rånar en bank och kör mot Mexiko. Diggs hinner inte långt innan en polis på motorcykel gör livet surt för honom. En kamp för överlevnad i en stekhet öken tar sin början samtidigt som en hungrig gam cirkulerar runt och väntar på någonting att sätta näbben i.
Arizonas ökenlandskap är vackert och jag kan nästan känna dammet leta sig upp i mina näsborrar. Kyle MacLachlan spelar här raka motsatsen till sin karaktär Dale Cooper i Twin Peaks som den sadistiska mördaren Diggs och även här sköter han sig galant.

Ett födelsedagsskämt urartar och den lovande kirurgen Martin Fairbanks får en hjärtinfarkt. Brodern Carl som också är kirurg är anledningen till Martins missöde och medan Carl klättrar i karriärstegen åker Martin till Haiti. När han kommer tillbaka använder han Carl som experiment för kunskaperna han snappat upp på Haiti. Ett experiment som går ut på att bevara hjärnkapaciteten efter det att kroppen har dött. Även om detta är ett tema som används tidigare får jag starka Lucio Fulci vibbar och tänker hela tiden på hans film Voices from Beyond från samma år. Abra Cadaver gav mig ett stark begär att bekanta mig ännu en gång med Fulcis näst sista film.

Red befinner sig på en tropisk ö för att lägga vantarna på en ovärderlig svart pärla. Öbefolkningen verkar dock vara mer intresserade av hans röda hår.
Tobe ”The Texas Chain Saw Massacre” Hooper regisserar här ett underhållande avsnitt om girighet, kärlek och ond bråd död. Whoopi Goldberg har aldrig varit en favorit hos mig men här fungerar hon bra som voodoo-kvinna. Däremot gillar jag James Remar skarpt, nu mest känd som allas favoritseriemördare Dexters pappa.

Jack Craig är en pank konstnär som inte sålt en tavla på över ett år. Han är dessutom en alkoholist som kämpar för att hålla sig nykter och hans heta temperament gör det inte enklare. När han av misstag råkar ta livet av en fylletratt passar han på att måla den avlidnes porträtt. Jack kommer i kontakt med en samlare av morbid konst och plötsligt rullar stålarna äntligen in. Problemet är bara att köparen vill ha fler dödsporträtt.
Tim Roth är som vanligt mycket bra och levererar här det bästa personporträttet hittills i serien. Historien binds ihop bra i slutet.

Ett gäng unga skräckfilmsfreaks vill göra sin egen skräckfilm och smiter in på ett bårhus för att få se ett riktigt lik. De får reda på att begravningsentreprenören och apotekaren gör allt för att tjäna lite extra pengar och de unga killarna tänker sätta dit dom.
Undertaking Palor känns som en hyllning till filmer som The Goonies (recension HÄR) och Stand by Me (recension HÄR) där uttråkade äldre barn fascineras av spänning och död. Jonathan Ke Quan, som spelar Data i just The Goonies spelar här samma typ av roll och resten av busfrökaraktärerna känns igen från liknande filmer. Det är ett kul men ganska så meningslöst bidrag till serien som får mig att minnas varför jag tycker om ovannämnda filmer så mycket.

Uttråkade servitrisen Liz som jobbar på en skabbig bar mitt ute i ingenstans gifter sig med sin räddare i nöden. Hon tröttnar snabbt på hans svartsjuka beteende och oförmåga att tillfredställa henne. När en hunk vid namn Ted tar jobb som skogshuggare för hennes make börjar det klia i trosorna och Liz gör allt för att få den unge mannen i säng. Saker och ting blir självklart inte riktigt som hon föreställt sig.
Russell Mulcahy är mannen bakom filmfavoriterna Razorback och Highlander och regisserar här ett av mina favoritavsnitt. Slutklämmen är smått fantastisk.

Seriens kanske största stjärna Kirk Douglas spelar här generalen Kalthrob. Hans son (även i riktiga livet, Eric Douglas) är en ynkrygg som stjälper mer än hjälper. Sonen önskar lämna armén men fadern skickar iväg honom på ett sista uppdrag.
Säsongens sista avsnitt är seriens längsta och klockar in på nästan 40 minuter. För regin står ännu en gång Robert Zemeckis och han är verkligen en av seriens största tillgångar vilket han visar igen med avsnittet Yellow. Den alltid lika pålitliga Lance Henriksen hälsar på för andra och tyvärr sista gången men vad som gör Yellow så bra är Kirk Douglas. Han fullkomligt briljerar som generalen Kalthrob och Yellow är mer en hyllning till denne stora skådespelare och Stanley Kubricks Paths of Glory än ett bidrag till Tales from the Crypt. Borta är rysarelementen, nu är det krigets fasor och rädslan för att dö som står i centrum. Yellow är ett mycket värdigt avslut på seriens tredje säsong.

Tales from the Crypt fortsätter att ge mig mersmak och jag går raskt vidare för att sätta tänderna i den fjärde säsongen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar