”Homeless people don’t go missing, homeless people are missing.”
Kate är på förfest i London med några kollegor. Hon och hennes polare Jemma har biljetter till VIP-loungen på en nattklubb där ingen mindre än George Clooney ska befinna sig. Snart inser Kate att Jemma har lämnat henne i sticket så hon lämnar partajet allena. När hon inte får tag i en taxi bestämmer hon sig för att åka tunnelbana istället. Det är 8 minuter till sista tåget går och Kate är rastlös. Hon trattar några souvenirflaskor med vodka och däckar av. När hon vaknar inser hon att hon missat tåget och som om det inte vore illa nog har hon dessutom blivit inlåst och kommer inte ut från den underjordiska perrongen. Efter ett tag dyker trots allt ett tåg upp och hon hoppar på. Tåget rullar inte många meter innan det stannar och det blir becksvart. Från ingenstans dyker Guy, en slemmig kille från förfesten, upp och när det bara är de två ombord och han dessutom är hög som ett hus försöker han våldta Kate. Det misslyckas totalt då dörrarna plötsligt öppnas och någonting drar ut honom i mörkret. Livrädd flyr Kate ut i tunnlarna med någonting efter henne, någonting som vill henne väldigt illa.
Jag såg Creep när den kom ut och det enda jag egentligen kommer ihåg var att den handlade om någonting, någonstans i en tunnelbana. Jag har följt Christopher Smiths karriär och blivit grymt imponerad varje gång, ovetandes om att det var just han som regisserade Creep. Hans andra film, Severance, var en perfekt kombination av brittisk komedi och slasherfilm och det var länge sedan jag skrattade så mycket. Tre år senare gjorde han Triangle som var ett otäckt mindfuck. Hans senaste film, Black Death var en av förra årets bästa filmer. Det ska bli mycket intressant att se vad Smith hittar på härnäst. På en loppmarknad hittade jag Creep för en tia och nu var det dags att återbesöka regissörens debutfilm. Filmen är klart inspirerad av den överskattade Raw Meat (recension HÄR) och många andra filmer med för den delen, som utspelar sig under marken. Det är skit samma för görs det bra så spelar det ingen roll att man har sett det tidigare. Creep är bra och jag blir inspirerad när jag i extramaterialet hör Christopher Smith berätta om sin kärlek för filmgenren och hur seriöst han faktiskt tog inspelningen och historien runt omkring Creep. Franka Potente från utmärkta Lola Rennt springer även här och hon är trovärdig i rollen som Kate. De första 45 minuterna är riktigt bra och den stängda tunnelbanan är en effektiv och klaustrofobisk miljö. Filmens andra halva är jag lite tveksam till, den är absolut inte dålig men det känns som Smith försökte få in så mycket som möjligt i sin filmdebut. Jag gillar fortfarande Creep och det är kul att ha fått återbekanta sig med filmen som banade vägen för en av de mest intressanta regissörer vi har just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar