USA har invaderats av levande döda. Regeringens nya form av ordningsmakt är The Zombie Squad, en grupp elitsoldater vars enda funktion är att skjuta så många zombies som möjligt i huvudet eller att leverera dem till en vetenskapsman så att han kan utföra tvivelaktiga experiment. När regeringen får nys om ett vaccin som finns i den lilla staden Akron i Ohio skickas Zombie Squad dit för att hitta det. Vaccinet är inte det enda som finns i Akron, där finns också en sekt, ledd av pastor Jones, som istället för att ta livet av de redan döda tror att de är guds gåva till människan och att zombies är en ny ras av guds barn.
”Once I thought I was wrong but I was mistaken”
The Dead Next Door’s filmomslag har jag sett under en längre tid under olika sammanhang och jag har alltid varit nyfiken på vad det var för något. Nu fick jag svaret. The Dead Next Door är en lågbudgetfilm gjord med kärlek till genren och dess skapare. Filmen hyllar sina inspiratörer genom att döpa karaktärerna till Raimi (Sam Raimi hjälpte till att finansiera filmen), Carpenter, Savini, Romero och King. De visar till och med Sam Raimi’s The Evil Dead och menar att filmen kan förbättra The Zombie Squad’s kunskaper om att ta livet av zombies. Ibland blir dock hyllningarna lite väl många och tydliga. Ett exempel på detta är när en zombie hyr Dawn of the Dead i en videobutik, den scenen kunde filmen vara utan.
Specialeffekterna är amatörmässigt över medel och även filmens största tillgång och det är uppenbart att det är dit alla pengar gick. Skådespeleriet är över lag ganska så kasst. Allra sämst är nog Scott Spiegel, regissören till slasherklassikern Intruder, han passar helt klart mycket bättre bakom kameran. Det bästa med skådespeleriet är att de valt Bruce Campbell att dubba Raimi’s röst och det säger en hel del om nivån på skådespelarna. Vad som drar ner filmen mest är helt klart ljuden som kommer ut ur de levande döda. De låter som en blandning mellan ett får och en mongoloid och med tanke på att de ljuden är i bakgrunden i stort sett hela filmen igenom, blir det snabbt väldigt irriterande.
The Dead Next Door var inte alls som jag hade tänkt mig. Det är inte dåligt men det är inte heller särskilt bra. Det finns filmer som är gjorda med lika stor mängd kärlek som är mycket bättre. Bra exempel på sådana är Sam Raimi’s The Evil Dead och Peter Jackson’s Bad Taste. Nu har jag sett filmen i alla fall och kan äntligen radera filmomslaget från min minnesbank.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar