En mördare härjar i New York. Hans offer är homosexuella och polisen står handfallna då offren blir fler och fler. Al Pacino spelar Steve Burns, en nyutexaminerad polis som helst av allt vill bli kriminalare. När han får erbjudandet att gå undercover som homosexuell med läderfetisch tackar han efter många om och men ja efter att blivit lovad en guldbricka.
Han börjar hänga i barer där alla ser ut som svettiga Freddie Mercury’s för att finna ledtrådar kring mördaren. Han dras in i en livsstil som han verkar bli mer och mer bekväm i.
Cruising börjar mycket lovande med ett dystert New York och en som vanligt mycket bra Pacino. Men efter en timme förlorar filmen fokus och ska jag vara ärlig hängde jag faktiskt inte med särskilt bra. William Friedkin’s regi är som vanligt bra och man märker tydligt att detta är samme man som regisserat The Exorcist (som jag för övrigt tycker är en riktigt överskattad film) och superba The French Connection. Jag gillar Friedkin som regissör och jag rankar Pacino som en av mina favoritskådisar men Cruising är inte särskilt bra. Jag vet inte om det beror på om mina förväntningar var över medel eller om det helt enkelt inte är en bra film. Filmkritiker som Leonard Maltin sågar den och beskriver den som ”en smaklös film med dåligt manus som skildrar den homosexuella världen som sjuk, förnedrande och ritualistisk” medan andra höjer den till skyarna. Jag står någonstans mittemellan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar